William Golding ville ge sina barn en klassisk fostran. Ofta brukade familjen samlas för att läsa högt tillsammans. Barnen de fick höra om allt mellan äventyr, romantik och lyckliga slut. Men ingen av böckerna var realistiska tänkte Golding. Han hade fått nog av dem världsfrånvända böckerna. Tillsist kunde varken han eller barnen ta böckerna på allvar. Det var då han fick idén att själv skrva en bok. Han ville skriva en realistisk bok. Det var då han fick idén att skriva om vad som skulle hända om några pojkar tvingades leva tillsammans under speciella och svåra omständigheter.
Historien som just han ville skriva om var varken originell eller inåk. Den fanns redan. I många versioner. En av versionerna var den barnboken som fanns hos Viktorias England. Just den boken är så uppskattad därför att den är lätt att förstå. Den berättar om några engelska pojkar som av en händelse råkar hamna på en obebodd ö. Efter en tid blomstrar deras paradis på ön. Det var ju så det blev när pojkarna gjorde allt för att i samförstånd införa civilisationen och kristendomen. Men boken som snart skulle skrivas av Golding hade andra vändningar. Hans bok skulle vara en vuxenbok. Han skulle visa världen människors rätta ansikten, visa den mänskliga civilisationens sårbarhet och akilleshäl.
Det sägs dock att boken skrevs mest på en lek. Golding ville visa att så lätt kunds människor förändras till sadister och blodtörstiga tyranner när de ska överleva själva. Det skulle alltså ses som ett varnande exempel.
Golding skrev då sin version av boken det slutade med att fick pojkarna på ön bete sig hur de ville. Det börjar med att de bygger sitt samhälle efter demokratins lagar som de lärt sig hemma i England. Sedan går det över till att maktbegäret hotar den sköra demokratin som råder på ön. Våldet kommer sedan att skörda sina offer.
1939 var ett ödesår för världen. Återigen skulle mänskligheten få eppleva ett världskrig. Som för många kom det att påverka deras liv, inklusive Goldings. strax efter krigsutbrottet skrevs han in som officer vid den brittiska örlogsflottan på en s k ’’rocket cruiser’’, som var specialutrustad för vissa krigsuppdrag. I samband med en invasion skulle den bistå de framryckande trupperna och skydda dem med täckeld. På det sättet hjälpte dem invasionssoldaterna kunde slutföra sitt uppdrag i skydd av spärrelden. Som befälhavare på en sådan båt hamnade Golding ofta mitt i stridslinjen.
Att vara instängs i ett fartyg och ständigt utsatt för dödshot var väldigt psykiskt påfrestande. Det kanske var det ute på det brittiska fartyget som Golding insåg att under extrema situationer, så är inte människan människa längre. Primitiva och destruktiva krafter hos vanliga människor hotar att ödelägga det civiliserade hos dem. Detta lade Golding på minnet. Allt han såg och hörde la han på minnet. Det var av detta som Golding började forma sin pessimistiska syn på människn och dess civilisation. Han började bygga upp sin egna övertygelse: Människan är inte i grunden en god varelse; nej, ondska och maktgalenskap lurar någonstans i människosjälen. När som helst kan ondskan blossa upp och visa människans rätta jag. När som helst är människan beredd att mörda sin medmänniska, allt för sin egen vinnings skull.
Därav skrev Golding sin bok. Goldings version av en oskuldsfulla boken var absurd för vissa. Hur den fina boken förvandlades till att pojkarna spontant fick bete sig hur de ville . Det var något fel med dem. Någonting måste ha gått snett med människan som så snabbt förändrades. Den förändrades från oskyldig, civiliserad varelse till bestialisk börder och despot. Vilka egenskaper var det som dolde sig djupt inne hos människan? William Goldings svar var: bestialiska, egoistiska och despotiska krafter var det som dolde sig inne i människosjälen.
Boken kom sedan att kallas ’’Flugonas herre’’. Boken med alla symboliska inslag är ett utmärkt exempel på denna goldinska allegoriteknik. Snäckan blir sinnebilden för det demokratiska ledarskapet. Dagen då snäckan krossas, krossas även förutsättningarna för den demokratin som i samhället råder. Det är även då våldet tas vid.
Lärareyrket hade gett Golding många erfarenheter av hur skolpojkar faktiskt uppträder, både i och utanför klassrummet. Därför är det naturligt att anta att mycket av det som skrevs i boken kom som inspiration från det jobbet.
Över tjugo förlag vägrade befatta sig manuskriptet som Golding hade skrivit. Motiveringen var ’’ointressant’’ Till sist vågade T. S. Eliots förlag satsa på manuskriptet som Golding hade gett dem. Succén när boken släpptes var total. Den vandrade över USA och sedan världen över. Med tiden blev William Golding en berömd och erkänd man. 1983 krönades han till författargärning och fick då sitt Nobelpris. Det var just den debutboken som fick honom ta emot det priset. Framgången var total och detta fick då William Golding att lämna sitt läraryrke och bli författare på heltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar