Pandoras ask

27 juli 2008

-Ljug inte! skrek min fosterpappa åt mig samtidigt som han gav mig en smäll på högra kinden.

Låt mig berätta om hur jag hamnade i detta helvetet...

19 februari 2007

Jag reste mig och kollade mot min digitala klocka som stod på nattduksbordet vid min säng, 11:53.

Låt mig berätta om mig själv; mitt namn är Algero Burlson men kallas Algi. Jag är 16 år och studerar på Almegymnasiet i Sjölod. Almegymnasiet är bra för mig. Jag har vänner och trivs Jag fyller år den 19 februari vilket är idag. Mina föräldrar har det svårt med ekonomin och därför bryr jag mig inte om presenterna. Det jag mest önskar mig är en ny dator då jag har haft min i fyra år plus den var köpt i en second hand butike nere i stan, en ny mobiltelefon och en ny väska men som sagt, jag bryr mig inte om presenterna då jag vet hur vi har det i min familj. I min familj ingår min mamma Liruda som är gift med min far Maghar. Jag har två syskon, en lillasyster och en lillebror. Min syster Alicia är sju år och min bror Leis är fyra år gammal.

Jag gick ut i köket där såg mamma stå och laga mat. Hon vände sig om så snabbt hon hörde att jag kom.

-Grattis på födelsedagen älskling, sa mamma glatt och släppte allt hon höll på med för att krama om mig.

Jag tog pannkakorna som min mamma hade gjort till mig med Nutella och gick ut i vardagsrummet för att kolla på tv. Så snabbt som jag kom in i vardagsrummet möttes jag av Alicia och Leis som slutade leka så snabbt som de såg mig. De var för små för att komma ihåg min födelsedag så från dem fick jag ett godmorgon. Jag började äta mina pannkakor medan jag kollade på ‘Friends’ på tv. När jag nästan var klar kunde jag höra hur dörren öppnas och förstod på direkten att det är pappa på hur han kommer in. Jag reste mig för att gå och hälsa på pappa.

-Grattis Algero, nu blir du stor, sa pappa och kramade om mig, precis samma sak som mamma hade gjort.

-Ta dessa, sa pappa samtidigt som han gav mig en kasse.

Jag gick in till köket för att packa upp det jag trodde var varor från iCA, men nej, det var paket inpackade i fint papper jag fick syn på när jag öppnade kassen. Jag kollade mot pappa som stod och log.

-Öppna dem, sa pappa.

Just när jag ville börja med det FÖRSTA paketet stoppades jag av mamma;

-Nej men du får vänta tills tårtan är klar.

Har de gjort allt detta för mig tänkte jag, mig, Algero? Jag hade fått presenter och snart en tårta. Denna dagen kunde inte bli bättre.

Kl. 15:23

‘’Jag må han leva, jag må han leva, jag må han leva uti hundrade år, ja visst ska han leva ja visst ska han leva uti hundrade år’’ sjöng mamma, pappa, Alicia och Leis.

-Blås ut ljusen och önska dig något Algiii, sa Alicia.

Jag blåste ut ljusen och önskade mig något. ‘’Att vi får det bra’’ tänkte jag medan jag blåste ut ljusen på den fina tårtan mamma hade gjort. Tårtan var fint dekorerad. Mamma var duktig på sånt med tårtor då hon jobbar på ett konditori nere i stan.

Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord medan vi åt tårtan mamma hade gjort som var godare än vad den såg ut. Mitt i allt avbröt pappa;

-Ja Algero, nu när du är 16 vill jag och mamma ge dig lite presenter eftersom du har blivit stor och behöver dina egna saker, sa pappa som reste sig för att hämta kassen han innan hade burit hem.

Jag började öppna paketet som låg högst upp som var inslaget i ett vitt inslagspapper med glittriga prickar på. Det var rektangulärt och det var tungt.

-En dator? sa jag häpet och kollade på mamma och pappa med vidöppen mun och ögon lika stora som fotbollar. Mamma bara log och pappa frågade direkt om jag gillade den och om jag gjorde, jag älskade den!

Jag öppnade paket efter paket. Det jag fick var en dator, mobil, väska, ett par nya skor och en handklocka. Jag undrade var de hade fått pengarna ifrån men frågade inte. Hur som helst var jag tacksam för allt! Detta var inte det jag hade trott om dagen. Jag tackade mamma och pappa för allt. Dagen rullade på och det var tillsist dags att lägga sig.

16 maj 2007

Pappa har åkt fast för stöld… Han fick ersätta de stulna sakerna och han fick prickar i registret. Jag och syskonen flyttas till två olika fosterfamiljer imorgon. Alicia och Leis i en och jag åker till en ensam. Socialen ansåg att det inte var bra för oss barn att bo i en familj där en pappa har stulit saker för så dyra priser -låt oss bara påpeka att pappa hade köpt datorn och mobilen! Och hos en mamma som visste om detta men inte sa något. Sen var dem tvungna att påpeka mammas drogberoende när hon var i 20-års åldern. Vi har det bra. Vi kommer att få det dåligt nu när dem flyttar oss.

17 maj 2007

Kl. 11.00

Ida som jobbar hos socialen kör just nu. Hon ska tydligen vara den som ska checka så allt är bra hos oss med jämna mellanrum. Hon verkar trevlig, hoppas familjen också är det.

Jag kan fortfarande inte sluta tänka på hur mycket mamma grät när vi sa adjö. Och pappas ansikte. Det ansiktsuttrycket är något jag aldrig sett förut. Så ledsen han var och så mycket  ånger har jag aldrig sett hos någon innan.

27 juli 2008

I 437 dagar har jag bott här. Jag räknar, dag för dag. Smäll efter smäll är det jag får dag för dag i den nya familjen. Men det är okej för jag har hopp, allt kommer att bli bra en dag.