Antimon

• Smältpunkt är 630,7 °C.
• Kokpunkt är 1750 °C
• Den kemiska förteckningen för antimon är Sb som kommer från latin. Då kallas det stibium 
• Man hittar det oftast i Kina, Mexiko, Bolivia, Algeriet, Frankrike och Italien
• Nicolas Lemery hittade ämnet år 1707
• Aggregationstillstånd: Fast
• Atomnummer: 51

År 1707 så hittade Nicolas Lemery antimon för första gången. Antimons kemiska beteckning är Sb som kommer från latin då det kallas stibium. Antimons periodiska plats är 51. Varifrån namnet antimon sedan kommer ifrån vet man inte. Antimon är en slags metall som i rent tillstånd lätt kristalliserar i stora romboedrar. Ämnet har både metalliska och icke-metalliska egenskaper. Oftast så använder man ämnet till bly, koppar, tenn och zinklegeringar för att öka hårdheten i dem. Ämnet kan också förekomma i batterier och mascara. Antimonoxiderna används som färgämnen inom glas och kemikindustrin. Antimon förekommer sällan rent i naturen utan i föreningar mellan svavel och antimonglas. Ämnet kan förekomma i två former. En form är en metallisk form, den formen är väldigt lätt att ’’skada’’. Den har blåvit färg, väldigt metallisk lysande färg. Den påverkas inte så mycket av luften men den brinner med väldigt starka lågor när den väl brinner. Den andra formen är amorf. Den är fast och liknar inte kristaller, så som den andra formen gör. Metallen skiljs ut från sin sulfid genom rostning till oxid, som sedan reduceras med kol. Om ämnet kommer i kontakt med olika syror så kan en väldigt giftig gas bildas, antimontrihydrid.